Well, höstanvindarna friskar på. Ganska rejält dessutom. Och så är det måndag...och nattsvart ute. Trots de tända ljusen här inne tränger sig hösten på med all sin kraft och jag känner för att burra ned mig under täcket i sängen och stanna där för resten av veckan. Orka jobba. Orka plugga. Orka tänka. Orka känna. Nej. 

En kram, någon? ©

De virvlar förbi mig
en efter en
Snurrande
Skuttande
Studsande
Alla så olika
Alla så glada
Till vänster dansar en äldre kvinna
Hon har rullat upp håret
och har bästa kläderna på
Mannen tätt intill
för henne framåt med självsäkerhet
Och i hörnet
sjunger två tjejer med Downs Syndrom
så högt de bara kan
& försöker hänga med i dansen
Lampornas regnbågsfärger
lyser upp i det tilltagande mörkret
Och trots blåsten
känner jag knappt kylan som tränger sig på
Det är så vackert alltihop
Den gemensamma lyckan hänför mig
förflyttar mig till en annan plats
En värld där vi alla vill varandra väl
Där alla är lika värda
Där vi tillsammans kan skapa mirakel
Kanske är det inbillning
Kanske inte
Hoppet fyller mig
och jag ler

 

©

Det bara svämmar över idag
(Jag måste skriva något)
Funderar på hur jag är funtad ibland
Alltför ofta är jag blind
Jag ser inte hur mycket vackert jag är omgiven av
Mitt fokus är fel
Bilderna blir oskarpa
Men ikväll ser jag klart
Ikväll känner jag det
i hjärta likväl fingertopp
Knoppar som vuxit
brister & blommar ut
Jag känner mig stark
i ordets alla bemärkelser
Välsignad

©

Jag iakttar henne genom fönstret
den gamla kvinnan
som kämpar sig fram över torget
Steg för steg
oändligt sakta
Hon är hukad över sin rullator
& vinden piskar hennes ansikte
Man kan riktigt se
hur ont det gör i hela hennes kropp
Steg för steg
Och jag tänker på hur tapper hon är
Vilken stolthet det måste bo i henne
Funderar över hur hennes långa liv har varit
Vad hon upplevt & känt
Vad som ger henne denna styrka
Man kan om man vill
Om man verkligen, verkligen vill
Jag iakttar henne genom fönstret i beundran

©