2012 sprang förbi snabbare än en kenyan i ett maratonlopp! (Makalöst fort med andra ord.) Både skrämmande och skönt. 2012 var nämligen inte det värsta året, men heller inte det bästa. Ändå, summa summarum, måste jag säga att det i sin helhet var ett okej år. Pågrund av ohälsosam stress tog jag tag i min vardag och styrde kosan mot lite bättre färdvatten. Jag har dessutom haft underbara människor vid min sida under både storm och stilltje.

 

Stress är fortfarande en stor del av min värld, skillnaden ligger i att jag nu stressar för min egen skull, för något som jag brinner för. Det gör kampen så mycket mer värd att utkämpa. Min dröm är inte längre bara en dröm, den är en destination som jag färdas mot.

 

Det förändrar en också; att sätta ner foten, avsäga sig det som inte får en att må bra och att våga lyssna på sin inre röst. Det stärker en, får en att växa. För mig var det en lång process, mycket pågrund av rädsla. Tillslut förvandlades jag till någon jag inte kände igen, en person som jag inte ville vara. Det var då jag insåg att det var dags att bli härskarinna över mitt eget liv igen. Ett stort kliv ut i det okända har tagit mig dit jag är idag - stolt, glad och förväntansfull.