Berättelsen på berget

Jag ser inget annat än hans glödande ögon
i den mörka sommarnatten
Intensiteten strålar ur dem medan han pratar
Luften runt oss är stilla
Den har stockat sig
precis som orden i min hals
Man skulle kunna skära genom nattens svärta
Hans röst darrar
och på himlen skjuter en blixt
Jag ryser till
Av regnet
Av hans berättelse
Lyssnar som jag aldrig har lyssnat förr
Instinktivt vill jag sträcka mig efter hans hand
Men jag sitter bara där
Mitt hjärta värker
Tagen
Betagen

©

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Copyright © Emelie Andréasson
Alla rättigheter reserverade
RSS 2.0