Havet är stilla och spegelblankt framför dem. Morgonpigga fåglar kvittrar i träden. Ur molnen skjuter solen fram. Några av dess strålar landar på hans ansikte och hennes axel. Den plötsliga värmen mot hennes kalla hud får henne att haja till. Hon sliter sig från hans kyss, kort, för att svepa med blicken över allt det vackra. Försöker ta in det och memorera det. Hans andedräkt är varm mot hennes kind.

Sakta låter hon höger hand falla längs med hans ryggrad och ser en skrattmås lyfta iväg från en sten ute i vattnet. Han viskar något i hennes öra som får henne att vrida bort ansiktet från det solglimrande havet. Hon mellanlandar i den där gropen vid hans hals. Blundar, andas in. Vilar där i det välbekanta en stund. Sedan höjer hon ansiktet och trevar efter hans läppar igen. När hon finner dem drar han henne om möjligt ännu tätare intill sig, utplånar varendra millimeter mellan dem. Som tagna ur en Harlequin-roman står de där medan en ny dag gryr.