Kvällen sänker sig
Tågen rullar in &
folk väller fram
Det är kallt
Alla vill hem
Intill husväggen
dansar en kvinna med skadad hand
Hon är hög som ett hus
sjunger & flinar när jag går förbi
Jag hör henne långt efter jag passerat
Nyfiket vänder jag mig om &
tittar på henne igen
Trots att hon må se rolig ut
så är det långt ifrån kul
Det är sorgligt
Vad gick fel?
Hur hamnade hon här?
Väl i min varma säng
tänker jag fortfarande på henne
På Göteborg
På världen
Hur hård &
hur orättvis den är

©

Jag önskar jag kunde hjälpa dig
att jag allena
kunde sätta ett léende på dina läppar
Berättar för dig hur mycket jag tror på dig
på dina möjligheter
att det kommer bli bra
Men gör mina ord någon skillnad?
Åh, jag vill ta dig i min famn
Viska allt det där i ditt öra
tills du tror mig
tills du själv sträcker dig efter stjärnorna
För du kan nå dem
det vet jag
Du måste bara lita på
att även ur den mörkaste natt
gryr tillslut en morgondag

©

Jag sitter i sängen i mitt barndomshem
Alla utom jag sover
Jag lyssnar efter ljud som inte hörs här
En total tystnad vilar i huset
Det som förr var fridfullt är nu motsatsen
Ovant
Olustigt
Jag saknar ljuden som brukar vagga mig till sömns
Som påminner om världen utanför mina väggar
och min plats i den
Ändå var det inte längesedan jag bodde här
och kallade detta mitt hem
det hus jag numera är en gäst i

©

Nog för att temperaturen är hög
men det är en annan sorts värme som dominerar i rummet
Léenden och skratt avlöser varandra
medan gitarren går från man till man
Musiken och sången förenar oss
En nästan euforisk stämning när ringdansen virvlar runt
och runt igen
När det är som gråast
När alla löv har fallit
När tårar trycker på
då ska jag plocka fram denna kväll
Ett minne av magi

©

Han håller upp dörren för henne
och hon möter léende hans blick
De talar utan ord
Ett gemensamt språk
som kommit till av ett liv ihop
Mina tankar vandrar iväg
Jag kan se honom
trettio år yngre
på deras bröllopsdag
med hjärtat bultande under kavajslaget
Och henne
när hon tittar på honom med tårögd blick
medan de svär varandra evig trohet
Kärlek finns
Jag ser den
där i dörröppningen

©

Jag ser inget annat än hans glödande ögon
i den mörka sommarnatten
Intensiteten strålar ur dem medan han pratar
Luften runt oss är stilla
Den har stockat sig
precis som orden i min hals
Man skulle kunna skära genom nattens svärta
Hans röst darrar
och på himlen skjuter en blixt
Jag ryser till
Av regnet
Av hans berättelse
Lyssnar som jag aldrig har lyssnat förr
Instinktivt vill jag sträcka mig efter hans hand
Men jag sitter bara där
Mitt hjärta värker
Tagen
Betagen

©