Han jollrar och ler mot mig
Hur kan han annat?
Han är ju ny i denna värld
Än så länge har han bara mött det fina och goda
Men även han kommer växa upp
Även han kommer inse
att världen inte är det paradis han tror det är
Med tiden kommer kommer det där fantastiska
léendet att blekna
Och de där små ögonen som nyfiket tittar på mig
de kommer tappa det jag ser i dem nu
För förr eller senare förlorar vi alla tron
Vi kämpar hårt och söker
Men en del av oss hittar den aldrig igen
Jag undrar vem av oss han kommer bli
och vinkar till honom
Han skrattar i sin barnvagn
Omedveten om vad som komma skall

©

Kvällen sänker sig
Tågen rullar in &
folk väller fram
Det är kallt
Alla vill hem
Intill husväggen
dansar en kvinna med skadad hand
Hon är hög som ett hus
sjunger & flinar när jag går förbi
Jag hör henne långt efter jag passerat
Nyfiket vänder jag mig om &
tittar på henne igen
Trots att hon må se rolig ut
så är det långt ifrån kul
Det är sorgligt
Vad gick fel?
Hur hamnade hon här?
Väl i min varma säng
tänker jag fortfarande på henne
På Göteborg
På världen
Hur hård &
hur orättvis den är

©

Jag önskar jag kunde hjälpa dig
att jag allena
kunde sätta ett léende på dina läppar
Berättar för dig hur mycket jag tror på dig
på dina möjligheter
att det kommer bli bra
Men gör mina ord någon skillnad?
Åh, jag vill ta dig i min famn
Viska allt det där i ditt öra
tills du tror mig
tills du själv sträcker dig efter stjärnorna
För du kan nå dem
det vet jag
Du måste bara lita på
att även ur den mörkaste natt
gryr tillslut en morgondag

©

Jag sitter i sängen i mitt barndomshem
Alla utom jag sover
Jag lyssnar efter ljud som inte hörs här
En total tystnad vilar i huset
Det som förr var fridfullt är nu motsatsen
Ovant
Olustigt
Jag saknar ljuden som brukar vagga mig till sömns
Som påminner om världen utanför mina väggar
och min plats i den
Ändå var det inte längesedan jag bodde här
och kallade detta mitt hem
det hus jag numera är en gäst i

©

Nog för att temperaturen är hög
men det är en annan sorts värme som dominerar i rummet
Léenden och skratt avlöser varandra
medan gitarren går från man till man
Musiken och sången förenar oss
En nästan euforisk stämning när ringdansen virvlar runt
och runt igen
När det är som gråast
När alla löv har fallit
När tårar trycker på
då ska jag plocka fram denna kväll
Ett minne av magi

©

Han håller upp dörren för henne
och hon möter léende hans blick
De talar utan ord
Ett gemensamt språk
som kommit till av ett liv ihop
Mina tankar vandrar iväg
Jag kan se honom
trettio år yngre
på deras bröllopsdag
med hjärtat bultande under kavajslaget
Och henne
när hon tittar på honom med tårögd blick
medan de svär varandra evig trohet
Kärlek finns
Jag ser den
där i dörröppningen

©

Jag ser inget annat än hans glödande ögon
i den mörka sommarnatten
Intensiteten strålar ur dem medan han pratar
Luften runt oss är stilla
Den har stockat sig
precis som orden i min hals
Man skulle kunna skära genom nattens svärta
Hans röst darrar
och på himlen skjuter en blixt
Jag ryser till
Av regnet
Av hans berättelse
Lyssnar som jag aldrig har lyssnat förr
Instinktivt vill jag sträcka mig efter hans hand
Men jag sitter bara där
Mitt hjärta värker
Tagen
Betagen

©

Well, höstanvindarna friskar på. Ganska rejält dessutom. Och så är det måndag...och nattsvart ute. Trots de tända ljusen här inne tränger sig hösten på med all sin kraft och jag känner för att burra ned mig under täcket i sängen och stanna där för resten av veckan. Orka jobba. Orka plugga. Orka tänka. Orka känna. Nej. 

En kram, någon? ©

De virvlar förbi mig
en efter en
Snurrande
Skuttande
Studsande
Alla så olika
Alla så glada
Till vänster dansar en äldre kvinna
Hon har rullat upp håret
och har bästa kläderna på
Mannen tätt intill
för henne framåt med självsäkerhet
Och i hörnet
sjunger två tjejer med Downs Syndrom
så högt de bara kan
& försöker hänga med i dansen
Lampornas regnbågsfärger
lyser upp i det tilltagande mörkret
Och trots blåsten
känner jag knappt kylan som tränger sig på
Det är så vackert alltihop
Den gemensamma lyckan hänför mig
förflyttar mig till en annan plats
En värld där vi alla vill varandra väl
Där alla är lika värda
Där vi tillsammans kan skapa mirakel
Kanske är det inbillning
Kanske inte
Hoppet fyller mig
och jag ler

 

©

Det bara svämmar över idag
(Jag måste skriva något)
Funderar på hur jag är funtad ibland
Alltför ofta är jag blind
Jag ser inte hur mycket vackert jag är omgiven av
Mitt fokus är fel
Bilderna blir oskarpa
Men ikväll ser jag klart
Ikväll känner jag det
i hjärta likväl fingertopp
Knoppar som vuxit
brister & blommar ut
Jag känner mig stark
i ordets alla bemärkelser
Välsignad

©

Jag iakttar henne genom fönstret
den gamla kvinnan
som kämpar sig fram över torget
Steg för steg
oändligt sakta
Hon är hukad över sin rullator
& vinden piskar hennes ansikte
Man kan riktigt se
hur ont det gör i hela hennes kropp
Steg för steg
Och jag tänker på hur tapper hon är
Vilken stolthet det måste bo i henne
Funderar över hur hennes långa liv har varit
Vad hon upplevt & känt
Vad som ger henne denna styrka
Man kan om man vill
Om man verkligen, verkligen vill
Jag iakttar henne genom fönstret i beundran

©